JAGJAGJAG

nej, jag skrev ett långt blogginlägg om hur jag känner.. åter igen. men jag raderade det för det var mest bara massa svammel.
ska jag vara ärlig? okej..
jag är så LESS på att inte kunna prata med min pojkvän. kanske på mer än ett sätt.. han känns så himla långt borta. och jag accepterar det. men det äter upp mig inifrån och jag börjar förakta mig själv för den jävla svaghet jag känner. jag vill inte vara en våpig brud som inte "klarar" att vara ifrån min pojkvän. jag hatar att jag låter en annan människa påverka mig.. jag vill inte vara ledsen, pga hans frånvaro..

jag får det att låta som att jag hatar att vara kär.. men när det gör ont, så gör jag ju det. jag och B har ett bagage större än önskvärt.. och jag vill fan ta den där jävla väskan med skit och slänga den överbord. jag vill starta om på nytt med honom, och försöka glömma alla ledsamheter vi gått igenom.. går det? går det att glömma saker som gör ont? eller iaf lära sig att leva med det?

jag älskar honom så himla mycket. och jag börjar bli koko i huvudet av att inte ens kunna prata med honom. lite stissig, lite spattig.. när jag läser det så kräks jag väl lite i munnen, för det känns så patetiskt. vet inte ens varför jag skriver det här.. men kanske behöver jag höra att andra känner samma sak.. att det inte är FEL att älska någon så till den grad, att det påverkar en fysiskt?

fan, det här är så yrt..

Kommentarer
Postat av: Anna

Nej, verkligen inte. Jag förstår exakt varenda jävla ord du skriver.. Jag är i ett totalt vägskäl jag med. Jag bara önskar att allt kunde vara så simpelt som alla försöker få det att verka. Men det är det inte. Om du vill att jag kommer till dig, så BE MIG GÄRNA om det. Jag kommer. Älskar dig Erika. Puss

2009-10-26 @ 03:59:16
URL: http://annieboner.blogg.se/
Postat av: Vendela

Du är inte ensam! Absolut inte. Som jag skrev i min blogg, jag skulle aldrig kunna vara ifrån Johan en så lång tid. Det är illa nog att han är borta 8 tim om dagen liksom..
Och du är absolut ingen våpig brud bara för att du saknar din pojkvän. hell no!

2009-10-26 @ 09:39:09
URL: http://wendylee.blogg.se/
Postat av: anydaynow

förstår absolut. inte det minsta konstigt att det påverkar dig fysiskt. jag har också min pojkvän på andra sidan jorden, och det är upp & ner känslomässigt hela tiden. ta en dag i taget bara, snart är han hemma igen! kram

2009-10-28 @ 16:02:28
URL: http://enderadagen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
RSS 2.0