JAGJAGJAG
ska jag vara ärlig? okej..
jag är så LESS på att inte kunna prata med min pojkvän. kanske på mer än ett sätt.. han känns så himla långt borta. och jag accepterar det. men det äter upp mig inifrån och jag börjar förakta mig själv för den jävla svaghet jag känner. jag vill inte vara en våpig brud som inte "klarar" att vara ifrån min pojkvän. jag hatar att jag låter en annan människa påverka mig.. jag vill inte vara ledsen, pga hans frånvaro..
Nej, verkligen inte. Jag förstår exakt varenda jävla ord du skriver.. Jag är i ett totalt vägskäl jag med. Jag bara önskar att allt kunde vara så simpelt som alla försöker få det att verka. Men det är det inte. Om du vill att jag kommer till dig, så BE MIG GÄRNA om det. Jag kommer. Älskar dig Erika. Puss
Du är inte ensam! Absolut inte. Som jag skrev i min blogg, jag skulle aldrig kunna vara ifrån Johan en så lång tid. Det är illa nog att han är borta 8 tim om dagen liksom..
Och du är absolut ingen våpig brud bara för att du saknar din pojkvän. hell no!
förstår absolut. inte det minsta konstigt att det påverkar dig fysiskt. jag har också min pojkvän på andra sidan jorden, och det är upp & ner känslomässigt hela tiden. ta en dag i taget bara, snart är han hemma igen! kram
